I'm wide awake, it's morning

It’s happening!

Facebook. Spotify ett & två.

Första gången jag hörde talas om the National var inför deras spelning på Way Out West för två år sedan. Vid första lysningen tror jag bestämt jag bytte till något annat. Men jag gav det en chans till och en chans till och en chans till och sen ville jag inte sluta lyssna. Allt var så jävla bra, texterna, kompositionerna, Matt Berningers dova röst, ja allt.

Nu 3 år efter deras senaste album är de aktuella igen med deras femte album High Violet (och en spelning på Way Out West) och det är lika fantastiskt. Jag kan verkligen inte sluta lyssna på denna perfekta blandning av arenarock och skör singer/songwriter. Allvar och lekfullhet. Pop och rock.

Ett av årets hittills bästa album.

High Violet på Spotify.

Läs vad Dn, Sonic och Dagensskiva säger om albumet.

Imorgon är det två veckor tills jag återvänder till Sverige för examensceremoni i Kalmar och ska jag vara ärlig så kommer det bli underbart att komma hem. Den sista tiden har det känts som jag bara går på tomgång och väntar på att få återvända. Inte för att jag inte trivs här, utan snarare för att jag trivs bättre hemma. Jag saknar alla vänner, Jenny och vardagen. Vardag med struktur. För tillfället går jag i skola 1-2 gånger i veckan vilket gör att det blir mycket fest, för mycket fest. Det kommer bli så skönt att komma hem och få lite mer ordning på tillvaron, att inte känna att man väntar på att något ska bryta mönstret. Jag ser verkligen fram emot att stiga upp tidigt varje morgon, jobba måndag till fredag och inte festa tre gånger i veckan. Nä, en vit månad, det är vad jag behöver. Ingen alkohol eller nikotin mellan 4e juni och 4e july (med undantag för midsommar). Det är bestämt.

Nog med det, jag har en rolig sak att berätta också. Jag och Andreas kommer förhoppningsvis köra popklubb på Indigo i sommar. Jag har funderat på det i två års tid nu och för en månad sen fick vi äntligen ändan ur vagnen och kontaktade Indigofolket som verkade sålda på idéen. Tänk er den bästa indiepopen strömma ur högtalarna under deras glödande jätteglödlampa, kan inte bli annat än fantastiskt. Hoppas.

Jag har skapat en fin liten spellista med 10 låtar som jag tänkte dela med mig av.

1. Familjen – Viggo | För de härliga asiatiska influenserna
2. Band of Horses – Compliments | För att nya skivan finns på Spotify nu
3. The Dead Weather – Die By The Drop | För att det är en bra låt kort och gott
4. This Is Head – 0003 | För att deras debut är fantastisk
5. Lcd Soundsystem – Drunk Girls | För att jag vill till Way Out West
6. The National – Bloodbuzz Ohio | För att jag verkligen vill till Way Out West
7. The Radio Dept. – Heaven’s On Fire | För att låten är underbar
8. Hot Chip – We Have Love | För det härliga beatet
9. The Mary Onettes – Lost | För att 80-talsinspirerad pop behövs ibland
10. Roky Erickson & Okkervil River – Goodbye Sweet Dreams | För den gripande texten

Alla låtar släppta 2010.

Jag insåg nyss hur lite tid jag har kvar här i Mannheim, 1 månad. De senaste 3,5 månaderna har verkligen gått extremt snabbt. Den kommande månaden är dessutom redan fullspäckad, t ex skapande av podcast, projektet, uppsats, Sverige-besök (i helgen, kommer bli underbart) och förhoppningsvis lite utflykter till intressanta tyska/franska/schweiziska städer.

Idag har jag projektgruppsmöte samt tyskalektion. Inte det som inspirerar mig mest just nu. Jag har så många andra projekt på gång som motiverar mig mer, men mer om dem vid ett annat tillfälle.

Dagens trevligaste kommer förhoppningsvis bli Arcade Fires förmodade offentliggörande av en spelning i Sverige och ”nya” Spotify.

Arcade Fire – Wake Up

Ett av mina favoritalbum de senaste månader kommer från amerikanska the Soft Pack. En perfekt blandning av garage och finfin indiepop. Titta på videon nedan eller lyssna på spotify.

Sitter på ett fik här i Mannheim och funderar på framtiden. Sommaren är fixad, ekonomijobb hos Rederi Ab Eckerö, men sen då. Som det ser ut i dagsläget har jag två alternativ. Antingen fortsätter studierna med diverse fristående kurser i Nationalekonomi, statstik och/eller redovisning. Eller så blir det praktik. Jag har börjat kontakta företag och förhoppningsvis kommer jag få respons snart. Jag har några företag jag verkligen tror jag skulle trivas hos. Pirret har återfunnit sig.

Nu har jag snart befunnit mig i den akademiska världen i tre år. Om jag skulle summera skulle jag säga att det har varit jäkligt kul och att jag har vuxit enormt som människa. Jag har börjat få lite hum om vad det är jag vill göra och vad jag egentligen är bra på. I juni kan jag plocka ut min kandidatexamen om jag vill, vilket jag inte kommer göra, men ändå. Är jag tillräckligt lärd för att ge mig ut i arbetslivet? Förvisso tror jag man aldrig kommer känna sig tillräckligt lärd, eller jag hoppas snarare att jag aldrig kommer känna så, men vad har jag egentligen lärt mig? Förutom att producera text i mängder.

Så här har en stor del av mina tre år i Hultsfred/Kalmar sett ut. I biblioteket med J och P. Kommer sakna det.

Crystal Antlers är ett fantastiskt band från Long Beach, California. Tyvärr finns de inte på Spotify så man får nöja sig med Myspace.

Sitter på mitt favorithak här i Mannheim och skriver praktikrapport och smuttar på en kopp kaffe. Cafga som haket heter är ett cafe/restaurang/ bar med komplett ekologisk meny och skönt avslappnad atmosfär. Verkligen allt är ekologiskt: kaffet, maten, vinen, whiskyn. Dessutom har de fritt wlan vilket inte är så vanligt här i Mannheim. Jag tycker det är så otroligt skönt att sitta på ett fik när man något arbete att skriva, rofyllt.

Idag på förmiddagen hade vi möte med vår projekthandledare. Vi hade livliga och givande diskussioner om vad det är vi egentligen ska göra och nu känns det som vi är på rätt väg och kan börja att planera hur vi rent praktiskt ska genomföra projektet. Lyckas vi uppnå våra mål kommer mina två sista månader här på Popakademie vara mycket givande, något jag har goda förhoppningar om att vi kommer göra.

Bild från Cafga